iisabellepersson

Efter att ha tittat på ett väldigt sorgligt avsnitt av OTH blev jag helt plötsligt väldigt deppig. Jag vet inte riktigt varför, på vad eller nånting. På allt. Man tänker tillbaka på saker som hänt tidigare och tänker efter hur det egentligen kunde ha varit. Eller hur det är nu och som man hoppas på att det kommer bli i framtiden fast det förmodligen inte kommer bli så. Det är bara önsketänkande.

Tänk om jag gjort si och sagt så. Eller hade det varit bättre om jag inte sagt nåt.

Nästan kommit över en jobbig fas som endå alltid kommer sitta kvar. Kommit till en ny fas där allt verkar vara bättre men det kanske bara är önsketänkande det med?

Tragiska människa. Men alla måste få ha sina stunder. Och just nu har jag min och jag tycker endå att jag lyckas ganska bra med den. Dom häran hjälper ju till lite också. 

Nå mer från min lilla stund tänker jag inte dela med mig av till er. Ni har ju erat eget att tänka på!