Bakom hennes leende döljer sig sanningen
Jag fick helt plötsligt en känsla. En känsla som jag fick av att läsa min väns blogg. Så jag börjar fundera. Jag funderar på vad jag vill. Det finns så mycket men samtidigt ingenting. Jag vet inte alls. Hur lång tid ska det ta att finna sig själv. Jag borde veta.
Jag vill flytta. När vi lämnade huset och matfors bakom oss så ville jag helst av allt bara limma fast mig själv mot en vägg med ett lim som skulle hålla mig kvar för alltid. Önsketänkade blir sällan verkligehet. Så nu bor jag i en trea på Karl Eriksgatan 15 med min mamma och hund. Det känns inte riktigt som hemma. Fast det är ju inte meningen heller eftersom det bara är tillfälligt. Därför vill jag flytta. Jag vill packa ihop allt vi äger och börja om på ett nytt ställe. Till en lägenhet där vi kanske känner oss hemma. Där vi trivs och vet att vi kommer få underbara minnen. Det kan ta tid att hitta det hemmet.
Jag vill känna mig lika hemma som jag gjorde i mitt hus. Det gör jag inte nu. 
glad är jag ändå
