I wonder if I ever cross your mind

Alla är så glada över beskedet om gymnasiet. Att dom kommit in och det känns så bra. Det står på facebook, bloggar, överallt. Och jag borde vara en i mängden och vara glad över att jag kom in, vilket jag har! Men det känns ingenting. Inte det minsta lilla leendet syns på mina läppar. Jag vill inte gå gymnasiet. Visst jag måste om jag vill bli något mer än en städare på en strippklubb, men jag vill inte. Jag är less på skolan och gymnasiet känns bara som en ännu mer ointressant och jobbig fas i livet. Jag vill ut och resa, upptäcka saker, ställen. Jag vill leva livet. Och många tänker att, men herregud hon har ju hela livet på sig hon är bara 15. Ja jag är bara 15. Och vem vet om jag kommer bli 16, 17, 18, 19 osv. Vad som helst kan hända. Man är aldrig för ung för att uppfylla sina drömmar.

Fast visst, det kommer nog bli lite kul, eller iaf bättre på gymnasiet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0