Behind blue eyes

Känslan när någon ber mig att duka, gå ut med hunden, plugga. Eller när man gå i korridoren på skolan och någon tränger sig förbi utan att be om ursäkt, när någon skrattar så det skär in i huvudet så mycket att jag bara vill säga åt personen att hålla käften men jag gör det inte. Känslan av att jag bara vill grina fast jag inte har en anledning att spilla tårar. Så känner jag just nu.

För tio minuter sedan var jag på strålande humör, plugget gick bra och jag blev glad av allt jag läste på twitter. På en sekund försvann allt och nu har jag bara lust att vara arg. Eller iaf lite sur.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0