iisabellepersson

Allt är fortfarande så oklart men mycket är fortfarande så bra men samtidigt så dåligt.

Sovmorgon, storsamling och geografi, sedan får jag springa av mig på bandet. Första dagen den här veckan som jag vill springa. Springa bort allt och flyta in i rytmen. Som vanligt är det mest bara önsketänkande att jag ska känna så där men ibland funkar det.

Imorgon lämnar mamma mig för att återigen vara med sina vänner. När är det min tur att synas och stå i hennes centrum? Varför är det alltid mig hon lämnar? Alla dessa frågor utan något svar...SKOJA!! Lät som ett riktigt bra stycke i en tonårsroman kanske? Måste jobba lite med språket och känslorna innan det kan bli någon hit av det.

Fast lämnar mig gör hon ju. Dock att jag inte känner någon större sorg i det. Jag får hela lägenheten för mig själv, jag kan sova i mammas säng, jag får bjuda hem sovkompisar och jag bestämmer middagarna. Låter helt okej enligt mig.

Ah, nu ska jag sluta. Sitter på skolan helt själv och av någon anledning dyker det upp ofantligt många tankar och funderingar just här som jag bara måste dela med mig av. Fast har egentligen inte delat med mig av så många. Fast jo här kommer en som är tillägnad pappa:

NÄR FÅR JAG MINA NYA SKIDOR? VÄNTAR VÄNTAR väntar...